Torekovs samhälle ligger på Bjärehalvöns västra kuststräcka. Orten utgjorde redan under medeltiden en självständig socken. Fiske och sjöfart i kombination med visst åkerbruk var i äldre tid det huvudsakliga näringsfånget. År 1858 ödelade en omfattande brand stora delar av Torekov, däribland den medeltida kyrkan. Kyrkogården är idag stadspark men det äldre gatunätet finns delvis bevarat, liksom äldre stenbeläggning.
Den nuvarande kyrkan, i samhällets östra utkant, byggdes 1862. Dagens Torekov har en välbevarad 1800-talsbebyggelse samt ett för ett fiskeläge ovanligt rätlinjigt gatunät, vilket anlades efter den stora branden. Kvarteren bildar slutna enheter med husen i gatulinjen och trädgårdarna innanför. Särskilt väl bibehållna är gatumiljöerna vid Wulffs gata, Bläsingevägen och Väktaregränd. Tegel- och putsfasaderna överväger, flera med dekorativa detaljer. Många av husen är uppförda som kaptensgårdar. En viktig del av Torekov är även miljön kring hamnen med pir, fiskebodar och båtuppläggningsplats.
När man i Torekov 1876 beslöt sig för att uppföra ett varmbadhus, var det ett led i en medveten strävan att etablera sig som badort. Badhus för varma och kalla bad var en viktig ingrediens, vilket framgår när man studerar de framgångsrika badorterna på västkusten. En förebild fanns på nära håll i Båstad vars första varmbadhus troligen kom till omkring 1860.
På våren 1876 hade planerna att förse Torekov med ett varmbadhus tagit form och kommunalstämman i Torekov fick ta ställning till en fråga om lämplig plats för ett badhus för varma bad. Under hösten 1876 uppfördes badhuset och i maj 1877 var Torekovs Warm- och Kallbadhus AB bildat. I bolagsordningen angavs att “Bolaget har för ändamål att i Torekov uppföra ett Warm och ett Kallbadhus för tillhandahållande af olika slag af bad mot afgifter som af bolagets styrelse bestämmas”. Styrelsen bestod förutom av ordföranden Ferdinand Wulff av sjökaptenerna P.B. Paulson, P.G. Pettersson och N.P. Röyter, f.d. krögaren F. Johnsson, skolläraren N. Svensson och pastorsadjunkten Nils Engström vilka alla satt i kommunalstämman.
I början av 1900-talet blev Torekov och turerna till Hallands Väderö populära turistmål. Fritidsmiljöerna kompletterades med tennisbana och 1925 med en golfbana.
Motiv för bevarande
Torekov bevarar karaktären av 1800-talets fiske- och sjöfartsamhälle. Den såväl i skala som i utformning väl bibehållna bebyggelsen är liksom gatunätet av högt kulturhistoriskt värde. Torekov har idag karaktären av turist- och badort. Badhuset från 1870-talet är av betydelse för samhället.
