jag bott 45 år i segregerad förort NO GO ZON, född fostrad och uppväxt här , här är mitt tal till Nationen ????????och min lösning för en av Sveriges viktigaste frågor idag ;
Hur kommer det sig att en ung människa väljer kriminaliteten som en karriär? Ett bland många andra svar kan vara droger. Barn dras in i narkotikaförsäljning, när de blir springpojkar åt äldre kriminella, som de ser upp till. En del säger, jag hade inget val, och då kan man undra hur deras situation såg ut.
De unga hamnar i en falsk gemenskap, som förr eller senare leder till missbruk och död. Uppdrag Granskning intervjuade en ung kille i fängelse, som sade att han inte tänkte ändra på sig, men tillade att om man ville åstadkomma förändring, så var det viktigt att man tar hand om de unga tidigt, innan de blir rekryterade av kriminella ligor. Droger förvandlar barn till psykopater. Det är väl den enda förklaringen till att någon kunde skjuta ihjäl en ung mamma med en baby i famnen eller en 12 årig flicka påväg till mcdonalds.
Situationen är så allvarlig, att hela samhället måste samla sig och samordna alla tillgängliga resurser! Det är slöseri med tid och energi att kasta skuld och leta syndabockar.. Det sägs att man kan upptäcka tidigt om ett barn far illa eller är på väg åt fel håll. Vi måste hålla ögon och öron öppna för barns behov , så att vi kan stoppa den här utvecklingen. Förr sade man att det man sparar in på barnen, det får man bygga fängelser för. Där är vi nu. Men om vi samlar alla våra resurser, så skapas så kallad synergi, dvs den extra energi, som nu behövs för den svåra uppgiften.
Då är alla människor viktiga: föräldrarna, grannar, vänner, kamrater, dagispersonal, skolan, socialarbetare och polisen.En mycket viktig grupp är lärarna! Jag hörde Andreas Weise tala i TV-programmet Go´kväll om att han hade varit en strulig kille i skolan, men då var det en lärare som SÅG honom och som sedan blev han vägvisare i livet. Det finns lärare som ser alla barn som sina favoriter! En sådan lärare hade jag i första klass. Det kunde ha gått dåligt för mig också, men min första fröken Karin Nilsson SÅG mig och hon lät mig sjunga solo i kyrkan på terminsavslutningen. Då min mamma frågade:”Men kan han sjunga då?”svarade hon:” Det vet jag inte, men jag har alltid gillat små buspojkar, och jag ville uppmuntra honom lite!”
/ Några Tankar av Dogge Doggelito Multikonstnär